|
Med Bhagavadgita börjar hinduismens guldålder. Denna
gynnsama tid placeras till tiden 300 till 500 e.Kr. En period då Indiens
befolkning för första och hittills enda gången levt under ett
hinduiskt styre. Nu sammanfattas tankarna om kastväsendet och dharma.
Dharma är idag ett centralt begrepp inom hinduismen, som går ut på att
människan och allt levande måste uppfylla vissa plikter beroende på
vilken kast, kön och ålder etc. hon tillhör. Människan ser till att
ordning finns och fortgår i universum genom att följa sin dharma. Nu
fastställs även yogatraditionen, som både är ett meditationssystem och
ett tankesystem. Yoga innebär fysik och mental träning som ska leda till
att människan når sina religiösa mål att främst förena atman med
brahman. Shankara
Shankara var en filosof som levde på 700-800 talet. Denne filosof
beskrev brahman som en panteistisk gudom, vilken människan genom sitt
atma är ett med. Det var han som poängterade att det enda verkliga är
just brahman och atman. Shankara menade att att vägarna till moksha var
många. Det är Shankaras tolkning av hinduismen som man oftast stöter på
i olika läroböcker.
Shankara
Diktarhelgon
Under 1200 till 1500-talet har de s.k diktarhelgonen en glansperiod.
Dessa helgon av bägge könen skrev sånger och dikter av religiös art.
Dessa män och kvinnor betonade att vi människor är ofullständiga som är
beroende av Guds nåd och förlåtelse. Ett känt kvinnligt helgon hette
Antal.
Det mest kända helgonet i väst är Krishnaälskaren Caitanya som levde
under 1400-talet. Traditionen att sjunga "Hare Krishna, Hare Krishna"
sjungs idag av den i väst kända Hare Krishna rörelsen.
|
|
Ramakrishna var även huvudman för en världsvid
missionsorganisation som hette Ramakrishnamissionen. Den rymde
sjukhus, bibliotek, skolor, klubbar och hem för hemlösa barn.
Centrum för organisationen blev Calcutta och rörelsen
kännetecknades av stor religiös tolerans. Hans filosofi var att
alla religioner är sanna och att de bara utgör olika vägar att nå
samma mål – Den yttersta verkligheten.
Mahatma Gandhi är kanske mest känd för sitt tal
om Ahimsa, vilket ungefär betyder icke-våld. Han han menade att
den som brukar våld genererar dålig karma för sig själv. I
mänskliga konfliktsituationer ansåg Gandhi att den moraliska
vinnaren är den part som inte använder våld. Och eftersom samtliga
levande varelser enligt Gandhi har rätt till ett fullt liv, ska
man helst varken döda eller skada dem. Han betraktade icke-våld
som en form av kärlek till medmänniskan; konsekvensen av detta
blev att man även skulle göra gott gentemot de människor som
begått onda handlingar. Denna filosofi använde sig Gandhi av för
att befria och göra Indien självständigt.
|
|
|
